I am an alien

Igår var det bröllop! Ett engelskt bröllop i England, med allt vad det för med sig...

Jag ville vara fin... Jag är inte speciellt bra på att vara fin. Jag gör mig helt klart bäst i mina mjukisbrallor med häng och små hål..det är liksom jag, allt annat är teater. Eftersom teater är ett av mina starkaste kort i livet, har jag aldrig tidigare funderat på vilken av alla roller jag spelar som är ursandra.

Min vecka började med nagelfix, frisörbesök (alldeles för dyrt sådant och jag ser ut som en zebra i huvudet)inköp av klänning och skor. Skor som tog mig en dag att finna, för att sedan byta och sist inse, att fötterna svullnat och inte gick i.

Bröllopet började med att jag drack fyra "pimms" som de kallas och slänger ur mig den sköna repliken:

- I am a bit dizzy, cause I just did four pimps in an hour.

Senare på kvällen när dansen satte igång fortsätter jag som den alien jag är med repliken....

- I am glad i have flat shoes today..usualy I dont dance for more than three hours in my high heels!!

Nej nu vill jag hem och spela ursandra=)

Idag bestämde jag mig för att rensa min garderob. Student som man varit har påverkat min stil och profil mycket mer än jag trott...

Jason min käre fästman fick i uppgift att med nya ögon gå igenom min garderob. Med ett studiebidrag på ca 7000 så har det inte funnits utrymme till att ens våga tänka mode. Det har blivit skor och jacka i den säkra begravningsfärgen svart.

Jasons ögon glittrade när han öppnade garderoben. Han började med -en något grå i färgen, bh. Det kändes helt ok, jag hade ju trots allt haft den i 11 år. Den åkte i NO..högen.

De första två minuterna kändes helt ok och vi var lyckliga skrattandes åt mina fula uttvättade plagg som singlade ner i NO högen. Yes högen gapade i andra ämnet av rummet med sin frånvaro.

När vi kom in på andra ronden och jag bara hör No,NO,NO och favvoplagg efter favvoplagg ratades så började jag ta det personligt. Här kommer han som inte kan något om tjejmode och kritiserar min garderob och mina val!!!

Dagen slutade med en tomt gapande garderob. Av någon konstig anledning kände jag en oerhörd lättnad. Jag skickades iväg skuttandes på stan för att inhandla nytt.

Jag kan inte med ord beskriva vilken självförtroende boost detta var. Jag som trott, jag började bli ful och gammal för att allt satt som skit på kroppen, insåg att det var kläderna som varit felet inte jag. Tro sjutton att 6 år gamla kläder inte sitter speciellt snyggt hur hårt du än försöker med smink och frisyr=) Jag behövde heller inte tänka på att matcha med grejer jag hade hemma..för jag hade inget hemma=)

Denna behandling rekommenderar jag varmt..bättre än något spa!

Jag en racerbil

Det sprakar av färger kring mig. Prinsessor, prinsar, svärd, apor spöken och glitter i massor. Dom är över 60 stycken, ungefär två äpplen höga och nervösa! Mycket nervösa. Så till den grad att deras små späda röster inte ens behöver en sekund för att andas, utan håller en jämn härlig ljudnivå på si sådär en 100 decibel i lokalen.

Jag blickar ut över detta inferno och hoppas på att överleva

förmiddagen utan bestående men. Då plötsligt slås portarna upp och ett hav av spända, förväntansfulla föräldrar äntrar foajen. GULP!!! Oj vad många de blev..folkmassan är något större än väntat. Hur gick det till vi som planerat så väl? Jag ruskar ur min tofs som jag tror sitter alldeles för hårt men det visade sig vara lite huvudvärk som hälsade på..underbart!

Samtidigt som jag fumlandes ropar efter en krokodil som fått scenskräck, så anländer showeleverna, glada med tusen frågor och en riddare hittar inte sitt svärd.Just det publiken! De ser otåliga och irriterade ut. Jag firar av ett urskuldrande leende och skriker över folkmassan med en röst som tuppar som om jag vore i målbrottet.

- Det går bra att ta en kaffe så tar vi en pjäs i taget. Det ler förstående mot mig nu, glada över ett besked.

Prinsar, kungar, och prinsessor intar scenen och det går över, lika fort som det börjat...eller så har tiden rusat iväg..JAAA det har den. Ut med publiken in med nästa gäng och rekvisita. Ett gäng vargar och kockar.

- Ska jag ha min fjäder på höger eller vänster sida, vilket tycker du är snyggast?

- Ska jag säga en kock, eller ska jag säga EN kock..hur tycker du? Det svartnar framför mina ögon och några sekunder senare vaknar jag på golvet. Oj då tuppade visst av. Eleverna ser ut som frågetecken ..men de är tystare än någonsin. Så tyst så skönt. Jag kravlar mig upp gråtandes och förstår att jag svimmat. Någon ger mig en cola och sockret fungerar som vatten på en törstig planta. Jag känner hur energin sakta kommer tillbaka.Nu är det dax för nästa åldersgrupp och showeleverna. När dagen äntligen når sitt slut vet jag knappt mitt eget namn.

Kroppen har ännu en gång sagt till mig att sakta ner i livet. Ibland känns det som jag är en racerbil utan mål. Den röda pigga racerbilen slukar besin. Jag hinner se mycket på vägen men aldrig njuta. Jag stannar endast för att tanka. Ibland kraschar jag och kör in i något oförutsett men när tanken är påfylld är det full fart igen. Full fart med den lilla röda racerbilen. Jag avundas de som har de bensinsnåla tuffande bilarna som glider fram och myser. Jag vet inte hur man gör det....hur trycker man bara lite på gasen??

Tidstjuven

Jag är frustrerad, frustrerad på mig själv. Arg på min oförmåga till självdisciplin. Mitt schema innebär att jag börjar sen eftermiddag eller har hål i mitten.

Bra, tänkte jag till en början, då har jag förmiddagarna fria till att fixa saker som man aldrig hinner annars.

Det visade sig att verkligheten såg helt annorlunda ut.

Det fanns inte så mycket i livet att fixa som gjorde att supersnabba Sandra behövde ett halvår med förmiddagar och lunchhål, till att fixa biffen.

Plan två var då att starta igång lite nya grejer och tänkte än en gång " Gud vad bra! Tänk vad jag ska få gjort på förmiddagarna". Två stora hinder uppenbarade sig som åska en solig dag, en chock i min rosa effektiva värld.

Ett jag känner av någon fånig anledning mig inte fri att göra det jag vill, innan det som ska göras är färdigt.

(Kan bero på mor Anne -Maries hårda uppfostran av sina flickor) Det betyder att jag mitt pucko går och väntar och väntar i vår lilla lägenhet på att jobbet ska börja och känner mig helt oförmögen att ta itu med något annat.

Två: När jag vet att tiden är generös mot mig på morgonen så missbrukar jag denna värdefulla skatt och såsar. Dock kan jag med gott hjärta skylla på några fula tidstjuvar som gnyr varje dag, så som den fula disken, den obehagliga tvätten och de elaka dammråttorna som retas med mig. När det dagliga kriget med dessa tre vidriga ting är avklarat kommer brevbäraren med nästa objudna gäst, räkningar. Räkningar gör mig smärtsamt medveten om varför jag jobbar de arbetstider jag gör..... dom jävlarna ska ju betalas!!

När lunchen är lagad(micrad) och jag åtnjutit maten med en kaffe så är det bara ett litet minihål( på någon timma) till det är dags att bege sig. Den lilla snutten glider mig ur fingrarna förförd av datorns blanka skal och lockande innehåll.

OH gud giv mig disciplin!

Sandras egen Lyxfälla

En blick över rummet och lägenheten avslöjar ett berg av saker i olika stilar och mönster. Nästan en känsla av panik. Panik att inte ha tillräckligt med plats. Ångest över hur mycket man köper som man inte behöver. Dags för förändring och utrensning tänkte jag. Nu är tiden mogen.

Behöver jag påpeka att jag blev lite inspirerad av lyxfällans senaste program=)

JO det blev jag såå till den grad att jag tänkte leka lite lyxfälla själv. Jag samlade ihop allt jag inte ville ha eller behövde mer(fler saker ska det bli, behöver bara övertyga Jason om att han inte riktigt behöver alla sina saker). Jag drog ihop en vacker liten hög med dator, stereo, skrivare, säng, cykel, högtalare och annat smått och gott. Ut på blocket och vips så har man mer i kassan och mindre i lyan...sicken ooootrooligt skööön känsla=)

Datorn, sängen, högtalarna, printern är borta...fortsättning följer!

En alldeles vanlig vecka på jobbet

Mitt arbete är mycket varierande och roligt. Tungt och arbetsamt också givetvis men som kulturarbetare är det en del av en naturlig vardag.

Veckan startar med konferens med kollegorna allt från trumbonlärare, violinister, sångare, dansare slagverkare och teaterfolk. Fortsätter med en sväng till en högstadieskola för att ha dans med åttor. När kvällen närmar sig och mörkret bryter in kliver sugna showelever in för dansklass i ca 4 timmar. Tisdagen bjöd på en föreläsning med idrottsläraren från klass 9 a och eftermiddagen bjöd Bert Karlsson på sina bravader i musikvärldens glittriga träsk. När nu mitten på veckan, det vill säga onsdag morgon dyker upp är det dax för lite danslektioner igen på högstadiet efter det bär det av till särskolan för dramaundervisning. Onsdagen fortsätter med en sväng till Hässleholmen för att hålla i en musiklektion och dagen avslutas med två pass med showgrupper.

När torsdagen närmar sig väntar lite mer dans men nya åttor, bugg och foxtrott står på schemat. Inlindat i hiphopmusik för att lura de små liven. Den sena eftermiddagen bjuder på två härliga teatergrupper efter varandra innan Sandra släpar hem sin tunga väska och slänger den innan för dörren. Fredag morgon solen strålar men ögonen är trötta. Sandra ser ett vitt spöke i spegeln och bestämmer sig för att vräka på rouch. Det är dax för lite dans ...igen...tre pass närmare bestämt=) Efter lite vals och street blir det en snabb lunch innan det är time för veckans dunderavslutning!! Rätt Låt Vinner!! Sandra lägger på lite mer rouge dricker en stor kaffe och tar emot ett stort gäng sugna små låtskrivare som ska lära sig mikrofonteknik.

När kvällen närmar sig och mörkret lägger sig sakta försvinner deltagarna en efter en. Sandra packar sin väska hasar sig ner till cafe viskan för att ta den härliga fredagslatten.

Behöver jag säga att den var god=)

We are going to Miami

Tänk er En romantisk kille som ska fria till sin flickvän.

Tänk er Hans mamma som fyller 60 och ska ha stort kalas.

Tänk er En pappa som vill ta det lugnt.

Tänk er En syster med man och två små barn som vill gå i nöjesparker.

Tänk er En annan mamma som vill sola och bada.

Tänk er En pappa som vill se krokodiler och späckhuggare.

Tänk er en En äventyrslysten syster och sist en shoppingalen väninna.

Tänk er En utarbetad flicka som trodde hon skulle på semester...

det blev inte riktigt som hon Tänkt sig.

Efter en vecka på en solig plats där solen inte hittade fram just den veckan. En krockad svart mustang. Ett svensk/engelskt 60 årskalas, en tripp till sea world utan att få se en enda späckhuggare då den stora valen "lekt lite för mycket" med sin tränare. En trött pappa som kör runt sin fru och två shoppingalna flickor runt till alla victoria secret. En förkylning i en stor nöjespark för dyra pengar med två barn, som tyckte stenarna i rabatten var mest fashinerande. En tripp till Miami där timmar i bilen blev till dagar. Ett frieri på stranden i solnedgången. Tårar, bråk, ilska, glädje och total lycka.

Jag kan bara säga att jag behöver mer semester...

Det är lite jobbigt att vara sig själv

Hej alla nu var det ett tag sedan, men jobbet har tagit mycket tid.

Sedan har jag ju mitt lilla sidoprojekt...nämligen min lill ENGELSMAN!

Min modiga hjälte som tog sitt pick och pack en frusen vinterhelg och flyttade hit. Med fyra datorer, en ministudio, tre cyklar, två piano och en snowboard, fyllde han upp mitt nystädade föråd. Jag älskade det...en stund=)

Nu sakteliga har jag insett vad det innebär att inte längre vara singel. Plötsligt så var det inte bara jag som bestämde!Det kom som en chock för mig. Första tillfället jag fick erfara samboskapets baksida var en solig januaridag på IKEA. Jag hade i veckor längtat efter att få gå runt och mysa på ikea. Skratta, hålla i handen och ta gemensamma beslut om inredningen till det lilla boet. Det var denna vackra och falska bild jag hade av sambolivet.

Jag hade noga tittat ut en köksbänk i katalogen och redan bestämt mig för att den skulle med hem.Kvittrande för jag min engelsman mot köksavdelningen, klappar på den fina bänken och tittar på lappen som beskriver i vilken lagerhylla skönheten befinner sig på. Ler mot min prins och får en chock!!!!

Han ser på bänken med avsmak och skakar på huvudet och säger på sin högfärdigt brittiska engelska.

- No I dont like that one.

Uahhaa!! Vad! Vadå inte tyckte om..det här hade jag inte väntat mig. Skulle jag behöva övertyga honom om något som jag för flera timmar sedan redan bestämt åt oss. När jag hämtat mig från värsta chocken lade jag in andra växeln. Jag log och sa att jag hade ju tänkt på den här bänken länge och försökte förklara alla positiva aspekter med möbeln, med mjuk och sensuell röst.

Engelsmannen skakade på sitt huvud med sin gråa fula mössa.

Jag kokade inombords nu. Varför skulle jag behöva övertyga honom om vad jag behövde i mitt kök. ....jag trodde att jag tänkte, men orden flög ur min mun. Han svarar med ett retligt leende på knacklig svenska.

- Ditt kök?....vår kök=)

Det var stunden då jag insåg att min tid ensam på tronen över slottet på döbelnsgatan var över.

Mumlandes och nedstämd tog jag mig vacklandes till restaurangen för att inmunda ett gäng SVENSKA köttbullar.