Detox

Detox. Ja det är nog just precis så skrämmande som det låter. Impulsiva lilla Sandra blev inspirerad av Liza, så till den enorma grad att hon utan att blinka trippade ner på sina raska små fötter till allas vårt knalleland, för att inhandla denna fantastiska produkt som skulle förändra hennes liv.

En flaska med härlig vätska som skall inmundas varje dag i tjugo dagar. Easy! Tänkte den exalterade lilla Sandra. Inte ens när expediten varnade för biverkningar så som trötthet, huvudvärk och extra toalettbesök avskräcktes den lilla tösen. Hon var fast besluten.

Precis när pengarna hade tagit ett hopp över till mannen bakom disken, kom frågan vilken diet hon tänkte använda sig av. VA! DIET!

Det var som om åskan slagit ner i den lilla flickan. All energi dog ut och kvar stod en kolnad , bränd staty. Diet! Som i en dimma hörde hon de fasansfulla meningar som nu trillade ur expeditens mun. Inget sött, inget kaffe, inget te. Bara grönsaker och frukt. En liten kycklingbit gick bra att synda med. Shit!

Skådespelerska som den lilla flickan är, ler hon ett stort leende och försäkrar att det här blir inga problem.

Hon hasar sig ut ur butiken med ångestpåsen i handen. Hur ska det här gå till?

Med arvet från långa tanige far, nämligen en enormt hög ämnesomsättning, har det lilla livet egentligen aldrig ens gjort ett ärligt försök att vara utan godis en dag.

Hon suckar högt av uppgivenhet men för varje steg hon tar infinner sig mer och mer sug för denna utmaning. Det är ju lite kul när det är svårt. Allt nytt måste man ju prova. Det hör till hennes nyfikna natur. Så innan hon når den friska luften vid utgången har hon betstämt sig. Det blir en detox!

Kaoset!

mmmm....inte så..inte så..men kanske så?
Uhhhaaa! Pust...Jag blir sittande på sängen för att försöka se mitt rum ur en annan synvinkel. Jag håller på att möblera om. Det gör jag i bland när jag känner för förändring.
Kanske är det egentligen mest för att jag tycker att det är så förbenat tråkigt att storstäda. För när man möblerar om, har man ett större syfte än att bara göra rent och då tänker man inte på, att man helt plötsligt har damsugit och torkat alla rum.
Men nu sitter jag här helt villrådig och ser ut över infernot jag skapat. Jag har släpat runt varenda möbel och allt står huller om buller. Ingenting blev som jag tänkt att det skulle bli. Sängen var för stor i ena hörnet, datorn var för ful för att bli välkommnad av, soffan var för lång....
Efter ca tre timmar av velande så hamnar alla möblerna där de stod från allra första början.
Det är härligt när man vet vad man håller på med=)

Shoppingångest!!

Jag har shoppingångest! Och nej inte ångest för att jag inte kan shoppa, utan för att jag har shoppat.
Jag har upptäckt ett konstigt fenomen hos mig denna veckan. Jag får oerhört ångest när jag shoppat något. En sådan ångest som kan liknas vid känslan när man var liten och hade fuskat på nått prov eller när man var tonåring och hånglat med "fel" kille.
Jag kan nog föreställa mig hur anorektiker känner sig när de har ätit en ärta mer än de tänkt sig.

När man är fattig student som jag har varit....väldigt, väldigt länge.
Så utecklar man en shoppingdiciplin. Jag kan alltså njuta av kontrollen att gå och kika i affärer och gå ut från butiken utan att ha köpt en enda pryl.
Denna diciplin kom sig av att jag pluggade på högskolan i ena änden av stan och vandrade dagligen igenom stan för att komma hem. Varje dag slank jag in i någon liten affär för att fördriva tiden. Det resulterade ofta i ett köp. Trots att jag egentligen inte hade råd.

En dag bestämde jag mig för att kunna ta mig igenom stan utan att köpa en pryl. Det gick hur bra som helst och tillfredställelsen jag fick över att känna en sådan kontroll över mitt egna beteende gjorde mig hög.

Att jag sedan är en arbetsnarkoman utan dess like gjorde att den kommande tiden inte gav utrymme att strosa på stan. Förrän NU! Flera år senare.
Plötligt har jag en vecka över i mitt liv till mig själv. Jag har semester i Ystad.
Dag ett gick jag genom stan, dag två gick bra men dag tre var katastrofen ett faktum.
Jag shoppade en kofta! Som om inte det räckte,.. en timma senare strosade jag förbi för att köpa en glass och vipps hade jag införskaffat en skjorta. Hur detta gick till är helt obegripligt. Det var som om någon demon tagit över min kropp och utfört dessa hemska gärningar.
Att garderoben hemma ekar och syster skriker över att hennes kläder är borta hör inte till saken. Jag hade ju inte bestämt att jag skulle shoppa!

håhå jajja semester!!

Sitter just nu i en liten, mysig lägenhet med en fantastisk innegård, i Ystad och doftar på blommorna=)
Sitter och tänker på den fantastiska helgen som varit med tjejerna. En helg i Halmstad Tylösand med fest och efterlängtad hotellfrukost.
En helg värd att minnas!
För mig var det en helg där jag hade flera av mina vänner samlade på samma plats, i två hela dygn. Att regnet öste ner hela lördagen gjorde bara vistelsen ännu mysigare. Då kunde inte mina sju vänner springa så långt ifrån mig. Jag myste som en hund gör när hela flocken är samlad. Med drinken i hand satt jag och filurade för mig själv i ett hörn på förfesten med ett leende. Dessa underbara tjejer med så olika personligheter och egenskaper, alla bidrar de med glädje. Tack för en underbar helg tjejer=)

Hur man lägger ett pussel!

Ja pussel har vi väl alla lagt någon gång i våra liv. Stora pussel och små pussel. Det viktiga i pusslet är bitarna. Ibland har man lagt enkla pussel med endast få bitar. Det är lätt men man tröttnar.
Andra gånger har man lagt stora pussel i tron om att det ska fyllas med tiden. Det har dock för många gånger visat sig, att det saknas bitar. Någon har sagt att man ska börja med hörnen och jobba sig inåt mitten.
Jag har alltid pusslat igenom att lägga den finaste biten först och sedan en bit i taget, utan strategi och utan vision om helheten.
Nu har jag ett nytt stort pussel att lägga. Skillnaden är att denna gången har jag fått en tydlig bild och räknat bitarna så att de stämmer med vad förpackningen visar.
Jag tror och hoppas att jag denna gång ska få ihop skiten!
Bara jag inte dammsuger=)

Herr Joker

Jag befinner mig alltså i london för er som inte vet vart jag har tagit vägen.

Jag hade äntligen lugnat ner mig efter år av förvirring och slutligen kände jag frid.

Frid att stanna på ett och samma ställe. En lägenhet, min lägenhet! Ett jobb och Ett plugg. Det är så skönt att bara ha Ett av allting.

När jag då myser i min ETT tillvaro dyker plötsligt ett nytt kort upp, i leken. En joker!

Jag som trodde att jag hade alla kort på handen. Det gällde bara att spela dem rätt.

Jag hade så omsorgsfullt samlat ihop korten, till en vacker hög i min hand i väntan på att få upp en hjärter kung, eller i alla fall en knekt. Det var det enda kortet som jag ansåg saknades i min välorganiserade lilla lek.

MEN SÅ...dyker han upp. Som en blixt från klar himmel, som ett solsken i Borås. Eller som en snowboardåkare i franska alperna. Satte på spisen och rörde om i grytan. Han använde ingredienser jag aldrig tidigare smakat och vipps var jag fast i denna fantastiska soppa.

Att han råkade bo i England var en liten söt accesoar som liksom kom på köpet.

Jokern kastade upp alla korten i luften med ett leende. De enda kort jag stadigt håller i min hand är Herr Joker. De andra korten virvlar för tillfället runt i luften och jag har ingen aning om vart vindarna bär dem. Jag kan bara stå och titta på tills de har landat och omsorgsfullt samla ihop dem igen, till en ny hög med min Joker i.