Jag har shoppingångest! Och nej inte ångest för att jag inte kan shoppa, utan för att jag har shoppat.
Jag har upptäckt ett konstigt fenomen hos mig denna veckan. Jag får oerhört ångest när jag shoppat något. En sådan ångest som kan liknas vid känslan när man var liten och hade fuskat på nått prov eller när man var tonåring och hånglat med "fel" kille.
Jag kan nog föreställa mig hur anorektiker känner sig när de har ätit en ärta mer än de tänkt sig.
När man är fattig student som jag har varit....väldigt, väldigt länge.
Så utecklar man en shoppingdiciplin. Jag kan alltså njuta av kontrollen att gå och kika i affärer och gå ut från butiken utan att ha köpt en enda pryl.
Denna diciplin kom sig av att jag pluggade på högskolan i ena änden av stan och vandrade dagligen igenom stan för att komma hem. Varje dag slank jag in i någon liten affär för att fördriva tiden. Det resulterade ofta i ett köp. Trots att jag egentligen inte hade råd.
En dag bestämde jag mig för att kunna ta mig igenom stan utan att köpa en pryl. Det gick hur bra som helst och tillfredställelsen jag fick över att känna en sådan kontroll över mitt egna beteende gjorde mig hög.
Att jag sedan är en arbetsnarkoman utan dess like gjorde att den kommande tiden inte gav utrymme att strosa på stan. Förrän NU! Flera år senare.
Plötligt har jag en vecka över i mitt liv till mig själv. Jag har semester i Ystad.
Dag ett gick jag genom stan, dag två gick bra men dag tre var katastrofen ett faktum.
Jag shoppade en kofta! Som om inte det räckte,.. en timma senare strosade jag förbi för att köpa en glass och vipps hade jag införskaffat en skjorta. Hur detta gick till är helt obegripligt. Det var som om någon demon tagit över min kropp och utfört dessa hemska gärningar.
Att garderoben hemma ekar och syster skriker över att hennes kläder är borta hör inte till saken. Jag hade ju inte bestämt att jag skulle shoppa!
Jag har upptäckt ett konstigt fenomen hos mig denna veckan. Jag får oerhört ångest när jag shoppat något. En sådan ångest som kan liknas vid känslan när man var liten och hade fuskat på nått prov eller när man var tonåring och hånglat med "fel" kille.
Jag kan nog föreställa mig hur anorektiker känner sig när de har ätit en ärta mer än de tänkt sig.
När man är fattig student som jag har varit....väldigt, väldigt länge.
Så utecklar man en shoppingdiciplin. Jag kan alltså njuta av kontrollen att gå och kika i affärer och gå ut från butiken utan att ha köpt en enda pryl.
Denna diciplin kom sig av att jag pluggade på högskolan i ena änden av stan och vandrade dagligen igenom stan för att komma hem. Varje dag slank jag in i någon liten affär för att fördriva tiden. Det resulterade ofta i ett köp. Trots att jag egentligen inte hade råd.
En dag bestämde jag mig för att kunna ta mig igenom stan utan att köpa en pryl. Det gick hur bra som helst och tillfredställelsen jag fick över att känna en sådan kontroll över mitt egna beteende gjorde mig hög.
Att jag sedan är en arbetsnarkoman utan dess like gjorde att den kommande tiden inte gav utrymme att strosa på stan. Förrän NU! Flera år senare.
Plötligt har jag en vecka över i mitt liv till mig själv. Jag har semester i Ystad.
Dag ett gick jag genom stan, dag två gick bra men dag tre var katastrofen ett faktum.
Jag shoppade en kofta! Som om inte det räckte,.. en timma senare strosade jag förbi för att köpa en glass och vipps hade jag införskaffat en skjorta. Hur detta gick till är helt obegripligt. Det var som om någon demon tagit över min kropp och utfört dessa hemska gärningar.
Att garderoben hemma ekar och syster skriker över att hennes kläder är borta hör inte till saken. Jag hade ju inte bestämt att jag skulle shoppa!
3 comments:
Hej tjejen! Va kul att du skaffat dig en blogg, lite nöjesläsning =) Men jag undrar, fick du ångest efter att du fuskat på prov? Då måste du ju gått med ständig ångest hela högstadiet ;-) hihi... kram jessica
HÄJ! (Annie här, fast det står William... gruff)
Roligt att få kika in lite i din tillvaro! =) Alltså, bor du i England nu, eller är du mest där och "hälsar på"?
I övrigt känner jag verkligen igen det där med shoppingångest. Särskilt när man e g e n t l i g e n inte har råd. Blir svettig när jag gjort nåt sånt, och så går jag hem och hittar på en massa skäl till att jag visst behövde det där... =)
KRAAAM/Annie
www.anniesauditorium.blogg.se
Hahaha! Jag håller med Jessica! Jag kände aldrig ngn ångest över provfusket... =S
Men Sandra, du skall vara glad att du känner lite ångest när du shoppat! Det är ju bättre än att köpa och sedan inte känna ngt, det gör att pengarna försvinner, en tröja hit, ett par skor dit... oj oj oj, det känns inte nåt! Förutom i plånboken då som sagt.... ;) hehe
Kram på dig!
//Emma
Post a Comment